Louise Gylling

I natt går allt med tunga steg
Kalla fötter leker inte nudda golv
Rädda skuldror omsvepta
av tunna sjalar

Jag kan inte andas för gråten i mitt bröst
Jag kan inte se för alla tårar
Jag kan bara sörja själen blå
och hjärtat svart

Svindlande rör tanken vid dig
Du, min vackra människa
Du som kunde läka såren och
göra allting sant

Jag kan inte andas för gråten i mitt bröst
Jag kan inte se för alla tårar
Jag kan bara sörja själen blå
och hjärtat svart

Underligt hur livet kränger
Tänjer ut den sköraste
av gränser
Som en svekfull narr är kärleken,
är kärleken

Men jag ska inte dö i natt
för gråten i mitt bröst
Nej, jag ska inte dö för alla tårar
Jag ska bara sörja
själen blå och
hjärtat svart

Mina vägval med ryggsäcken jag fått av livet
Här kommer lite tankar runt det val jag gjort i livet.....
Val som ledde mig på olika vägar och utbildningar som format delar av den jag är just i dag...
Livet självt förstås, men även de yrkesutbildningar jag lagt i "ryggsäcken" av erfarenheter och annat som i dag är: Jag,
Louise mitt i livet men ändå så nära döden.
Jag jobbar med och möter döden varje dag.
Döden som den naturliga del av livet och döden som det hemskaste mest orättvisa när barn ungdomar och människor mitt i livet rycks/slits ifrån oss i olyckor och sjukdomar.

Begravningsentreprenör och ägare av en begravningsbyrå....
Om någon sagt till mig för 15 år sedan att jag 2010 skulle äga en begravningsbyrå och jobba med döden
på så här nära håll, hade jag förmodligen inte trott det.
Jag hade nog sett lika chockad/förvånad ut som många gör när jag berättar vad jag jobbar med.

Mamma 1947-1997
Mormor 1916-2003
Morfar 1924-2010

Jag har genom saker som hänt mig och mina anhöriga av och i kärlek, genom tårar, sorg, skratt och glädje ja allt som hör livet till,
utvecklat ett särskilt intresse för omhändertagandet kring dödsfall. Samt naturligtvis omhändertagandet av de sörjande.
Och har genom utbildningar i sorg och krishantering fördjupat mig i ämnet .
Den kunskapen lindas som en vacker rosett genom den sorg och de tårar som är självupplevda.
Att förlora sina närmaste, som mamma och mormor och morfar är väl på något sätt i "rätt ordning" MEN det är sorg som sorg. Jag var inte förberedd ... Sorgen slår hårt....
Tomheten är bedövande ......
Själen skriker....
Man önskar så att deras hjärtan ska börja slå igen.....
Men nej...
Hur mentalt förberedd jag än tyckte att jag borde vara, så nej, när det definitiva på något sätt ändå slog mig i ansiktet var jag inte alls förberedd.
När jag slogs av att jag faktiskt ingenting kunde göra för att få deras hjärtan att slå nya slag eller fylla deras lungor med ny luft till nya andetag var sorgen och smärtan i den förlusten så när som outhärdlig.
Det fanns stunder när jag själv ville dö för att få vara mina anhöriga nära, finnas på den plats jag önskade att de fanns på, en himmel någonstans. I alla fall en plats där vi fick mötas igen, säga allt vi inte hann säga, kramas, skratta och gråta......

Jag fick stor hjälp i min sorg genom att själv få vara den som gjorde mina anhöriga klara för den sista vilan.

Att få klä mormor och morfar, kamma deras hår, bädda om dom i de kistor vi valt blev en del i min bearbetning av sorgen och förlusten.
Samt ett sätt att få ge tillbaka av kärlek och alla de gånger de kammat mitt hår, bäddat ner mig och lagt mig till vila.
De gav mig genom mitt liv så mycket kärlek och omsorg, så detta blev ett fint sätt för mig att få ge tillbaka av den kärlek de fyllt mitt hjärta med.

Sorgen över att jag inte hade den här kunskapen och möjligheten när mamma dog gör ont.
Och det finns dagar när jag av hjärtat kan svära mig blå över att ingen berättade att jag ens fick vara delaktig, utan allt sköttes av någon bakom kulisserna på den begravningsbyrå jag valt då 1997.

Ett genuint intresse för mina medmänniskor och ett starkt kall att i kärlek gå bredvid
I dag jag gör det och vill det verkligen till 100% göra det för andra. Ett genuint intresse för mina medmänniskor och ett starkt kall att i kärlek gå bredvid.
Hjälpa andra genom sorgen, genom alla frågor och praktiska saker man måste tänka på mitt i all sorg.
Jag går bredvid och ser det som en del i mitt kall att jobba med människor och att vandra bredvid genom allt, tills de inte behöver mig mera.

Genom vacker tradition och nytänkande
Hastigt, oväntat, efter en tids sjukdom, har stilla insomnat, har dansat in i himmelen, stor sorg och saknad, outsäglig sorg, ordvalen är många och olika.
För varje sorg är som vi människor: unik.
Det finns inga rätt eller fel, man hittar sitt sätt och sina formuleringar.

Det känns det fantastiskt att möjliggöra fina unika avskedstagande och begravningsakter. Att våga belysa att vi föddes helt unika och att vi även har rätt att få ett unikt avsked, om så önskas.
Vi har en mycket vacker tradition i Sverige runt våra begravningar och de ska vi naturligtvis vårda och vara mycket rädda om. Det är många gånger tryggt och avslappat att luta sig tillbaka i just det: så har vi alltid gjort.
Men det är oerhört viktigt att vi som möter de anhöriga även visar att det finns alternativ och sätt att skräddarsy en akt på som skapar en mera personlig prägel.
I kyrkorna och på andra platser där en begravning eller minneshögtid kan äga rum.


Jag känner stor ödmjukhet runt detta, och det är ett fantastiskt hedersuppdrag. Vi skapar tillsammans och varje akt är unik.
Anhöriga känner en sådan otrolig lättnad och tacksamhet i detta , då de på ett fint sätt själva är med och skapar avskedet tillsammans med mig.
Valet av platsen, blommorna, musiken, levnadsbeskrivningen, psalmer, in och utgångsmusik med mera.

Jag älskar det jag gör och är så stolt över det jag åstadkommit!

Känner att jag gör skillnad för många människor. Det är fantastiskt!!!

Som barnmorskan fast åt andra hållet/andra sidan....

Så brukar jag tala om mitt yrke...
Som barnmorskan oftast är den första som vidrör människan när hon föds är jag där och klappar en kind och håller en hand, som den sista innan locket på kistan stäng.


Jag vill att omhändertagandet efter döden ska genomgå
samma förändring som omhändertagandet i
samband med födelsen har gjort.

För döden tillhör livet.....
Jag ser mig som denna ”barnmorska” som ger kunskap, styrka, kärlek
och mod för att människor ska våga närma sig döden på ett naturligt sätt.

Empati, ödmjukhet och stor respekt
Återigen, vi är alla unika och det finns ingen given mall att gå efter när sorgen kommer.
Vi måste och det är vårt ansvar, öppna våra ögon och hjärtan, se och belysa det.
Att med kärlek och respekt vara lyhörda för varje enskild situation och lyssna till just era funderingar och önskemål.
Vi finns med er i varje steg ni tar både genom traditionella kyrkliga begravningar, borgerliga begravningar eller hjälper er skräddarsy begravningen eller minnesceremonin så den blir just så som ni anhöriga eller den ni förlorat har önskat.

Som er medmänniska och medvandrare är det av stor vikt för mig att i mötet med er kunna använda mig av år av erfarenhet som sörjande av flera närstående och många, många nära vänner skapa en varm nära kontakt med er genom, stor respekt, kärleksfullt engagemang, tillit, empati och om så önskas en famn att krypa in i eller en axel att gråta emot.

Det syns nog för det mesta INTE på utsidan.......
Och OM det skulle synas varje dag hur det känns, skulle jag nog inte orka se mig själv i ögonen när jag bortsar tänderna.
I en artikel i Aftonbladet går att läsa :

Kan man mäta smärta på ett objektivt sätt?

-Nej, det är en subjektiv upplevelse och vårt sätt att mäta smärtan bygger på vad patienten berättar för oss, säger Björn Gerdle.

Och Vidare :

Värk som är spridd i en stor del av kroppen och som har hög intensitet kan vara svår att uthärda. Men även för de med svårast tillstånd finns bra behandlingsmetoder, betonar Björn Gerdle som själv är en ivrig förespråkare av beteendemedicinska behandlingssätt där man ser kroppen och själen som en helhet och visar på att det faktiskt går att ”tänka sig bättre”......

 

 

Så VAD gör jag .....???

Jag försöker vara så jääääääääääval positiv och INTE känna efter ....

MEN hur gör man då när det enda som hjälper är : att trycka i sig de starkaste tabletterna man har som gör att man somnar och sen när man återigen efter ett par timmar vaknar av värken göra om samma procedur...??????

Vidare på nätet går att läsa:

Smärta kan ge sociala problem

Sömnproblem är vanliga och en ständig trötthet minskar dessutom smärttåligheten. Smärta ger också sociala konsekvenser. Man kan tappa framtidstron, isolera sig och blir mer och mer passiv. Beroendet av andra människor kanske ökar. En långtidssjukskrivning kan dessutom innebära ekonomiska bekymmer och förlorad självkänsla.

 

No shit...... Jo då DET kan jag förstå till fullo! Just detta med : en ständig trötthet minskar dessutom smärttåligheten. Smärta ger också sociala konsekvenser. Man kan tappa framtidstron, isolera sig och blir mer och mer passiv. Beroendet av andra människor kanske ökar.

 

Detta jääääääävla beroende !!!!

Och FRAMTIDS tro ..... Ha ha ha ha JO TJENA!!!!!

Här är ett utdrag ur en av handling i ämnet Kronisk smärta: ABSTRAKT
Kronisk smärta är smärta som varar längre än sex månader. Många sjuksköterskor betraktar kronisk smärta som ett diffust tillstånd. Patienterna med kronisk smärta blir inte betrodda utan bemöts med misstro och misstänksamhet från sjuksköterskorna. Syftet med studien är att belysa hur patienten med kronisk smärta upplever sjuksköterskans bemötande. En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga och beskriva aktuell forskning inom området. I resultatet framkom det att vissa patienter uttryckte besvikelse över sjuksköterskans misstänksamhet och misstro för den kroniska smärtan. Andra patienter kände sig rädda för att bli beskrivna som någon som endast är till besvär.

 

 

Försöker och få ihop då och nu....

Få på pränt allt det jag gjort och vill att mina närmaste minns.

Försöker tänka klokt om en tid när jag själv inte finns.

Mina dikter mina sånger delar ur en musikal eller två.

Vad var det som var jag och vad stod jag för?

Hur ser mina närmaste på minnet av mig?

 

Som den glada, varma,medmänniskoälskade eller som den lilla ledsna som ständigt krävde all sort uppmärksamhet.

 

Louise som sjöng National Sången

Eller sjöng för människors lika värde på "Plattan"

 

Eller minns ni mig för åren jag av hjärtat skänkte till BRIS

 

Eller kanske för att jag var just bara Louise...

 

Minns mig nu

ja minns mig nu

så som jag är där jag står just idag

Ja det här är jag

Just bara jag

Minns mig

Det är så tomt morfar.....

 

Inga ord kan beskriva saknaden.....

 

DU fattas mig otroligt morfar.....

 

Din klocka har stannat......

 

Men inom mig lever du....

För ALL tid!

Alltid!

 

Jag älskar Dig!!!

 

 

 

"Avsked" ”Louise Gylling”  "Begravning" Gylling” Gylling Louise” ” Louise”  "Begravningsbyrå" "Begravningar" "Begravningskaffe" ” Linköping” "Blogg" "Dödsfall" "Gravlyktor" "Gravsättning" ” Louise”  "Gravsten" ” Louise Gylling” "Gravljus" "Kyrkligbegravning" "Traditionell" "Borgerligbegravning" "Möte" "Minnesstund" "Minneslund" "Askgrav" "Gravplats" "Sorg" "Saknad" "Sorgbearbetning" "Sorggrupper" "samtal" ” Louise Gylling” "enskildasamtal" "Sorgen" "Sorgens" "Solistsånger" "Solosång begravning" "psalmer"” begravningar” ”Louise Gylling” ” Linköping” ”Mantorp” ”Mjölby”

Så HIMLA glad!!! Min kärlek har köpt 2 såååå fina klockor till mig i present :

Trött men trots allt....
Det kunde ABSOLUT varit värre
OCH
Värken jag hade INNAN operationen är ju BORTA!

Nu väntar 9 månaders rehab med sjukgymnastik och inte före jul fåt jag belasta armen......

Och nu minst 4a veckor i den här "grejen".....



TREVLIG HELG PÅ ER!!!

 

1: Här står Jag ensam kvar, 

Lika sårbar som ett barn

En karusell som snurrar på är svår att ta sig ur

Som en våg med all sin kraft som slår mot en strand 

2.: Här ute är det kallt

 men ändå, är det bättre aaaa

Än det liv jag lämnat 

 Så jag Se mig  inte om

Jag dör om någon rör vid mig och frågar hur det är  

3: 

Ingen ensam är stark nej

Men mörkret kan ge skydd

Ingen enda ser mina tårar nu

När jag gråter över förlorad tid

4: 

Så jag packar ner alla känslor

 i  de väskor som jag  bär, bär

Åh jag vänder blad i livetsbok

Börjar om på ett nytt vitt blad

 

 Du sa :Lev från dag till dag

 Så du Glömmer bort i morgon

Torkar mina tårar

Kliver ut i solen nu

Jag tror jag lärt mig nån´ting

Som får mörkret att fly…

5. Jag kunde gått en annan väg Herre

Om jag bara sett mig om

Men undrar om jag lärt mig då

Det finns inget som förlorad tid

Brygga:

Dagar kommer ej tillbaka

Livet rusar fram

Jag ska minnas vad det har gett mig

Innan mitt hjärta slutar slå

Sluta jaga 

Jag ska sluta söka lyckan nu

Jag har den här i min hand 

Kunskapen om

 

Det finns inget som förlorad tid

Nu är värmen nästan tillbaka...