Du är den jag jag kunde va......
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra
Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va
Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va
Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band
Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va
Du är med mej där jag e
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va
Mitt liv som begravningsentreprenör.....
Your voice...
Should you go first and I remain, to walk the road alone, I’ll live in memory’s garden, dear With happy days we’ve known. In spring I’ll wait for roses red, When faded, the lilacs blue. In early fall when brown leaves fall, I’ll catch a glimpse of you. Should you go first and I remain, For battles to be fought, Each thing you’ve touched along the way will be a hallowed spot. I’ll hear your voice I’ll see your smile, Tho blindly I may grope. The memory of your helping hand will buoy me on with hope. Should you go first and I remain, One thing, you’ll have to do, Walk slowly down that long long path for soon, I’ll follow you. I want to know each step you take, So I may do the same. For someday down that lonely road, You’ll hear me call your name.
Gyllene minnen....
"They say that memories are golden,
well maybe that is true.
I never wanted memories, I only wanted you.
A million times I needed you,
a million times I cried.
If love alone could have saved you
you never would have died.
In life I loved you dearly,
in death I love you still.
In my heart you hold a place
no one ever could fill.
If tears could build a stairway
and heartaches make a lane,
I´d walk the path to heaven
and bring you back again.
Our family chain is broken
and nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
the chain will link again."
Author unknown
Godhet, mod och civilkurage.....
Tankar ur november mörkret.....
Vara till fullo
Om du ska vara här och leva här gör det på riktigt.
Våga vara här till fullo för bara då lever du.
Ingen sa att de skulle vara enkelt.
Ingen sa att det blir utan alla dessa tårar du gråtit men utan dom skulle du heller inte se de här andra det som gör dig glad.
Men våga se det som du blir glad av, skräms inte av glädjen.
Glädjen gör dig gott, även om den inte är beständig.
Glädje vill dig väl även om den viker från din sida ibland för att du ska få sakna den.
Glädjen ger dig energi givande minnen du ska ta fram de dagar när tårarna vill vandra med dig.
Tårarna tillhör även de livet, de sköljer dig som havet sköljer stranden. Ibland tar de med det slott du byggt, bara för att du behöver bygga ett nytt, även om det gör ont när de timmar du lagt rinner ifrån dig.
Livet är både glädje och sorg.
Tyvärr ingår inte i det ingen manual och tyvärr ingen borg att gömma sig i...
Lev och lev på riktigt. Ta med en liten väska med förband, plåster och något mot oväder.
Lev till fullo och gör det närvarande. Även om det stundtals kan göra riktigt ont. Men utan det som ingår i att leva är du inte längre människa. Utan allt det som ingår, lever du inte.
Lev och våga det.......
Louise Gylling Nov 2011
Viska dess namn
Om man bara hade den i handen för ett kort kort ögonblick, skulle hela frågan helt enkelt vara hur länge man kan hålla kvar den, vårda den, ömt och kärleksfullt.
Om man bara hade den bredvid sig, om så bara för ett litet tag, kanske man kunde lägga armen om den viska något till den så den ville stanna kvar där, nära nära.
Om man när man kände den, vågade öppna ögonen så kanske man skulle se dess färg och aldrig aldrig mera behöva glömma bort hur den såg ut.
Den sätter helt klart sina spår, på ett eller annat sätt...
Om man bara tar ett djupt andetag får man in den på insidan, där den behöver vara.
Den har ingenting med ytan att göra, den behöver in där i djupet av hjärtat, där ska den bo och gro. Allt för att man ska kunna ta fram den när man undrar eller tvekar....
Då behöver du bara viska dess namn, för då vet du, den är där och den är din....
Lyckan
Louise Gylling November 2011
Omsorg! Om sorg....
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Harry Martinson
ofta rollen som tog sista klivet.
Hon försökte ofta noggrant välja pjäser som passade in,
men det blev aldrig någon som spelade lycklig någonsin.
Flickan gjorde fel hela tiden, det fanns ingen som fatta,
hon hatade det faktumet att hon grät mer än skratta.
Flickans problem var inte bara kärlek, och inte dom som svek.
Flickan var inte alltid sådär blek..
Hon försökte ofta noggrant välja pjäser som passade in,
men det blev aldrig någon som spelade lycklig någonsin.
Flickan gjorde fel hela tiden, det fanns ingen som fatta,
hon hatade det faktumet att hon grät mer än skratta.
Flickans problem var inte bara kärlek, och inte dom som svek.
Flickan var inte alltid sådär blek..
Du offrade dig för att jag var inget att ha.
du svek mig för att jag inte var så bra.
Du gav mig stryk när ingen såg.
Du kastade ut mig i snön och sa jag vill inte ha dig här!
Jag höll på att dö en natt då allt var så kallt.
Du kom ut och sa det här är inte allt.
Fullmånen lyste och vargarna ylade.
Du försvann och lämnade mig där.
Det sista jag såg var ett vitt ljus.
Sen var allting slut.
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att flickan tar
Det är kallt ute, det fattas bara snö.
Jag ser dig framför mig, det känns som jag ska dö.
Jag går här alldeles ensam, det är ingen som stör.
Det är ganska ledsamt, jag vet inte längre vad jag gör...
De där dagarna...
Tomtar på loftet? Nu är det då dags igen.... ; )
I år bestämde jag mig för att: NU är det sannerligen dags att jag gör ett ryck.
Så nu "tomtas" det förfullt både hemma och "bakom kulisserna" på byrån.
Här kommer lite bilder på vad som komma skall inför årets adventsförsäljning ; )
Jag och min barnsliga fantasi har himla kul i vilket fall. Glädjen är väldigt viktig för att fylla på med energi!
Här är jag i min ena " tomteverkstad"
Måla Måla Måla
Det är ju viktigt att tomtarnas huvvud får rätt färg
Här är ytterligare nya tomtar på väg att "födas"
Tomteflickor får små klänningar
Anja Fridström och Annelie Hahn på Gyllings begravningsbyrå!
VÄLKOMMEN: ANJA FRIDSTRÖM!
Anja Fridström mötte jag första gången när morfar dog och hon var anställd på en annan begravningsbyrå, jag tyckte mycket om henne på en gång!
Här är Anja Fridströms text om sig själv från vår hemsida:
Varje uppdrag är unikt och lika viktigt för mig.
Mitt arbete känns fantastiskt viktigt. Jag har fömånen att arbeta i en varm och trivsam miljö.
Den speciella känslan av harmoni och gemenskap vill jag förmedla i mötet med Dig som anhörig/sörjande när vi påbörjar vårt samarbete med att utforma just Ditt val av begravningsarrangemang.
Min kunskap och mitt engagemang - Din trygghet
Varmt välkommen
Anja Fridström och i bakgrunden syns Louise Gylling och Annelie Hahn
Annelie Hahn
Annelie Hahn skrev ett långt vackert och mycket känslosamt mail till mig i juletid förra året. Vi bestämde att vi skulle ses så fort som möjligt. Det blev "kärlek vid första ögonkastet " vi funkar så bra tillsammans.
Annelie Hahn har funnits vid min och många sörjandes sida sen början av 2011
Här är Annelies text om sig själv från vår hemsida:
Jag har som många andra upplevt både glädje och sorg på min vandring genom livet.
Ur detta har det fötts ett brinnande intresse för att hjälpa och stötta mina medmänniskor.
Jag är utbildad Samtalspedagog och kan, liksom Louise, hjälpa till med samtal om allt mellan himmel och jord. Valet att arbeta inom begravningsbranschen är det bästa jag någonsin gjort, då jag här kommer så otroligt nära alla aspekter av livet, som skapar en enorm ödmjukhet och tacksamhet . Min drivkraft är att kunna vara ett stöd och förmedla tröst och trygghet i en svår tid.
Annelie Hahn
Med empati, ödmjukhet och stor respekt för varje enskild situation vill vi möta er och i lugn och ro lyssna till just era önskemål och funderingar.
Vi arrangerar både traditionella, kyrkliga begravningar och borgerliga ceremonier. Här finns en öppenhet för nytänkande på många sätt och vi välkomnar nya idéer och visioner för att tillsammans skapa en harmonisk helhet i vårt samarbete med er.
Vi har förmånen att ha en egen officiant (Louise Gylling) vid borgerlig begravning. Louise och Annelie erbjuder även stämningsfull solosång.
Den fysiska miljön är viktig för oss, byrån är ljus, varm och hemtrevligt inredd. Atmosfären är avslappnad och tillåtande. Hit kan man komma in, slå sig ned i våra sköna fåtöljer, få en kopp kaffe och en liten pratstund.
Här är jag :
Stolt ägare av denna fantastiska begravningsbyrå.
Här följer texten om mig från hemsidan:
Som varje människa är unik, så är även varje människas sorg. Det är viktigt att öppna hjärtat och ögonen och se det.
För mig är det av vikt att i mötet med sörjande använda mig av år av egen erfarenhet som sörjande av flera närstående och där igenom skapa nära kontakt genom respekt, engagemang, tillit och empati.
Jag har genom åren ställt många frågor om liv och död till mig själv, svaren blev vägledande för mig i mitt engagemang som begravningskonsulent.
Under min diakonala utbildning bestämde jag mig för att fördjupa mig i ämnet och yrket. Jag ville hjälpa människor genom de personliga upplevelser , yrkeserfarenheter samt utbildningar jag har. Med utbildning i sorg och krishantering, själavård och samtalsmetodik och naturligtvis genom alla de samtal jag gjort med människor i sorg under mina år inom diakoniarbetet i kyrkan, känner jag nu att jag äntligen hittat hem.
Jag känner stor tacksamhet i dag när jag kan välkomna er hit till oss på
Genom dagar och år.....
Han är trofast
Genom dagar och år, genom smärta och sår finns en Gud som är trofast mot mig. När min kraft runnit ut, hjärtats sång tagit slut är Hans kärlek beviset för mig. Varje ord, varje löfte är sant. Det jag såg som omöjligt förvandlade Han.
Han är trofast, trofast mot mig. Genom allt Hans kärlek jag ser. Fast jag undrat och frågat och tvivlat ibland så är Han trofast, trofast mot mig.
När mitt mod sjunkit ner, jag inte ens orkat be, så är Gud ändå trofast mot mig. När jag sökt för egen del, bara sett till mitt eget väl, då är Gud ändå trofast mot mig. Varje gång jag har sökt Hans namn har Han mött mig med öppen famn, jag får se än en gång.
Ovan regnbågen
Finns ett annat land
Där finns de vänner vi saknar
Möts och går hand i hand
Ovan regnbågen
Finns en annan värld
Där jag hört att all kärlek
Är lika mycket värd
En plats där inget hindrar oss
Där inga rädda känslor måste treva
Jag ser en stjärna falla ner
Och blundar en sekund och ber
Där vill jag leva
Ovan regnbågen
Vill jag bo en dag
Änglar flyger bland molnen
Varför kan inte jag?
Om änglar kan älska där
Bland moln och stjärnor
Varför inte här
Mest av allt...
Att DIG jag fann var något av ett under och jag kan knappast fatta det ännu.
Jag älskar DIG på tusen goda grunder men mest av allt för att just du är DU!
Jag älskar Dig för allting som du ger mig.
För små små ord av kärlek då och då.
Ja ,jag blir lycklig varje gång jag ser dig, med dig intill mig blir min himmel alltid blå.
Att DIG jag fann var något av ett under och jag kan knappast fatta det ännu.
Jag älskar DIG på tusen goda grunder men mest av allt för att just du är DU! "
Kärlek från din L
Hösten 2011 är här....
I år 2011 snart september och kanske för första gången på alla mina år på jorden känner jag ingen panik utan faktiskt bara ett lugn på insidan. Jag har accepterat det är höst och att det inte spelar någon roll hur mycket jag stretar emot, hösten, mörkret och vintern kommer ändå.
Att slippa den paniken är riktigt riktigt skönt. Jag kan liksom andas och det känns inte som hösten är en ångest laddad period, eller en jobbigt lång mörk resa fram till 1 advent.
Facebook´s vara eller inte i mitt liv?
Just nu är Begravningsbyrå Louise Gylling det enda Facebook´ande jag har......
Lämnat ca 2000 Facebook "vänner", och ibland har jag nog aningen ångest.
Men jag erkänner, det blir som en drog. Detta att dela med sig och få någon kommentar från andra. Att dela låtar och tankar....
Ett tag kändes det som att har man inte facebook finns man kanske inte.
Först prövade jag att bara stänga av lite. Sen tog vi ett gemensamt beslut: Vi stänger ner ALLT det vi har! Inga sidor finns kvar och ska vi öppna, får vi helt enkelt börja om på nytt. Finns inget kvar av gamla inlägg eller album. Profilerna är döda...
Men tänk: Vi lever ännu! Och förhoppningsvis är det INTE via facebook man har sina RIKTIGA vänner. Hoppas de riktiga vännerna finns där endå. Och att de som VERKLIGEN saknar människan bakom profilen på Facebook är vännerna som finns på riktigt och hör av sig i verkliga livet. Det sanna, det som finns HÄR och nu!
Ärlighet....utlämnande .....
Sitter främst i nacken och högerarm/axel som nu snart ska opereras för 6gången....
Men sen i höstas har jag oxå fått något knas i ryggen.....och höften på andra sidan alltså vänster höft/midja....
Vilket gör att sen i höstas har jag svårt att sova på någon sida alls..... vilket gär mig till en bitter ledssen och otrevlig människa mellan varven....
I dag är en dag när jag "följer läkarens råd" använd inflammationshämmande stolpiller , smörj med voltaren samt ta full dos av Dexofen och panodil MEN
värken är kvar där ändå......
DE HÄVDAR att min höft/midja är inflammerad i muskelfästena och att DETTA är behandlingen......
Men.... INGET hjälper....
Hur länge står man ut?
VAD gör man när "stå utet " tar slut?
