Alla Helgons.... Tända ljus och besöka graven...

image353

Jag ser henne
Djupt försjunken i tankar, på knä vid sin grav
Hon sörjer
Sörjer ett liv
Ett liv i ett bedövat tillstånd, ett liv där inga känslor finns och inga känslor är tillåtna
Det finns tabletter för allting
De tar bort både glädje, sorg, rädsla och dövar ångest
Ett liv där anhöriga säger "Vad konstig du är, vi känner inte igen dig" de få gånger hon varit någorlunda ren eller nedsatt i dos
I chock över de känslor hon aldrig fått eller vågat känna
Hon sörjer det liv som hon aldrig levde

Ett liv som gjorde för ont att leva....

Louise Gylling 2002
image350

Tar på mig din joggingdress...den  blå
Den låg kvar på din stol...
I ditt sovrum
I rummet där du dog
Tar på mig den, som en andra hud
Kanske kan den skydda mig
Har inte tvättat den
Vill väl aldrig tvätta den
Den doftar som du
Fast svagare nu, snart inte alls
Blundar och låtsas att att du är här
Hos mig, nära mig, håller om mig
Ångrar att jag tog den på mig
Kanske skulle jag lagt den i en väl försluten påse
I en låda
Tagit fram den ibland, borrat in min näsa i den, tagit ett djupt andetag och andats in dig, de stunder när jag saknar dig som mest....
Men...
Jag saknar dig ju hela tiden

Louise Gylling 1997

image351

Städar ur ditt hem
Mitt hem
Vårt hem
Tystnaden är bedövande men i väggarna sitter dina skrik av ångest kvar
Sängen där du dog står kvar
Vänder ryggen åt den, vill inte titta på den
Plockar i dina saker
Vem är jag att avgöra vad som ska slängas, vad som ska sparas
Hur ska jag kunna slänga någonting
Saker som du köpt
Saker som du vidrört
Saker du pyntat med för att forma ett hem för dina barn
Saker du tyckte om som du köpt som du, som du, som du.....
Doftar som du

Allting påminner om dig

Louise Gylling 1997

image352

2007 och november...
Många gånger har jag besökt denna grav nu....
Mammas grav
Mormors grav
Men så tungt det är ...
Fortfarande

Jag hatar att åka hit... För då måste jag ju erkänna ATT ni är döda...
Om jag INTE åker hit kan jag på något sätt låtsas/inbilla mig att ni lever
Att jag kan ringa och ni svarar
Att jag kan åka hem och ta en fika...

Att vad som än händer så fixar mormor
Mormor tryggheten
Hon som alltid funnits och som alltid skulle finnas
Vad som än hände....
Mormor fixade
Varma mjuka goa mormor

Fy fan.... det är så tomt utan er
Jag önskar er tillbaka
Älskar er!
Saknar er!

Varm tanke till er båda

Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0