Louise Gylling

Bäckar som porlar, vatten som formar din natur
vatten som renar, gör vassa stenar lena

Så låter Du tårarna forma mig, själensvatten, tårar som renar mig coh gör mitt hjärta mjukt

Tårar som gör avtryck på mina kinder
Som rinande vatten på bergen
Vishetens fåror i mitt ansikte
Fåror som som speglar skratt och glädje
Dessa gör mig levande

Ett levande ansikte
En levande människa
Levande med erfarenheter

Jag ler åt min spegelbild, Gud jag är en avbild av Dig
Ditt verk, Din skapelse
Du bär min livsplan i Dina händer

Som vågor som ständigt slår mot stranden
Vågor som ständigt omformar sanden
Så skulpterar Din kärlek, Dina händer

Inte ens den hårdaste ytan kan stanna upp den ständiga förändringen

Under den hårda ytan av is lever vattnet sitt eget liv, forsar, bubblar, virvlar och strömmar, fortsätter sin förvandling.

Du formar oss till det vi ska bli
VI är en del av undret
Dina fingrars verk

Louise Gylling 2004