Själsliga strålar.....




Lika stilla som sommarvinden i den tunna tyllgardinen kom hon emot honom.
Lika varm som sommarsolen blev han i sitt hjärta av hennes närhet
Han kände hennes andedräkt som en ljum bris mot sin hals och han tog ett djupt andetag och andades in hela hennes existens
Långsamt förde han sin hand utmed hennes ryggrad, tog tag i hennes nacke, drog henne ännu närmare sig
Hennes långa röda lockiga hår lät fingrarna väva in sig
Nu var de så nära så nära... äntligen
De kände varandras hjärtslag
De hade väntat på detta
( Vilken bra höjde det var på den här stolen sa han )

Hon log
Åh jag som trodde det var solen som bländade mig genom dina ögon viskade hon mot hans hals
Men nu vet jag, det är ljuset från din själ som strålar när den möter min

Louise Gylling juni 2008



Kommentarer
Postat av: Fredrik

Vilken vacker dikt - hoppas få läsa mer av dina fina texter snart!

Kram /Fredrik

2008-06-16 @ 21:31:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0