Louise Gylling

Lord You seem so far away. A million miles or more it feels today.
And though I haven't lost my faith, I must confess right now that it's hard for me to pray.
But I don't know what to say and I don't know where to start.
But as you give the grace with all that's in my heart.

I will sing.
I will praise even in my darkest time through the sorrow and the pain.
I will sing. I will praise.
Lift my hands to honor You because Your word is true. I will sing.

Lord is hard for me to see all the thought and plan You have for me.
But I will put my trust in You. Lord will meet Your guide to set me free.
But I don't know what to say and I don't know where to start.
But as you give the grace with all that's in my heart.

I will sing.
I will praise even in my darkest time through the sorrow and the pain.
I will sing. I will praise.
Lift my hands to honor You because Your word is true. I will sing.



When it's all been said and done
There is just one thing that matters
Did I do my best to live for truth?
Did I live my life for you?

When it's all been said and done
All my treasures will mean nothing
Only what I have done
For love's rewards
Will stand the test of time

Lord, your mercy is so great
That you look beyond our weakness
That you found purest gold in miry clay
Turning sinners into saints

I will always sing your praise
Here on earth and in heaven after
For you've joined me at my true home
When it's all been said and done
You're my life when life is gone...

Midsommar afton var slut...
Gästerna hade gått hem...
Det hade varit en fantastisk  trevlig midsommar , utan den sprit och alkohol som hon både föraktade och var livrädd för.
Allt för många minnen där, tänkte hon inom sig.



Hon tog av sig den klänning hon haft på sig, öppnade garderoben och tog ut galge den hängt på...
Räcker nog med att bara vädra den tänkte hon. Där inne hängde den "midsommarnattsdröm" till klänning hon köpt till midsommar.

En vit lång och väldigt romantisk klänning med vackra sommarblommor på
En klänning hon säkert hade kännt sig vacker i... hon hade i sin fantasi dagarna innan oxå tänkt att hon skulle haft en blomma i håret. Ja sen mormor försvann så tänkte hon aldrig mera blomsterkrans. Det var mormor som band kransar, själv hade hon aldrig fått snurr på den biten. Så blomma i håret skulle bli kanon. En stor vit blomma.

Hon hade drömt om hur det skulle bli....  Ja hennes fantasi hade det ju aldrig varit sovande utan ständigt på...kanske var det ett av hennes problem. Denna dröm/fantasti värld gärna den romantiska varianten som hon levde i.
Så pass att hon nästan fortfarande väntade på prinsen,,

Nu hängde den där oanvänd i garderoben och väntade på tillfälle för "romantik" eller anledning att vara "så fin"

Hon skämdes över att hon hade behov av att någon skulle se henne..att någon skulle tycka hon var vacker. Kanske denna önskan om att få tillbaka sitt själförtoende drev henne


Nu med facit i hand var hon glad att hon inte tagit den på sig...
Hon visste ju att hon hade varit surt besviken nu så här dax OM hon satt klänningen på kroppen och blomman i håret

Hon hade därför valt en klänning hon haft veckan innan på studenfesten och inte den nya vita sommarklänningen
Mera ett sätt att skydda sig, från att bli besviken.

Hon stängde garderoben


Men vilken trevlig midsommar så mycket snälla fina människor så mycket fantastisk människo möten och samtal
Djupa samtal om livet . Hon kände sig alltid så rik när hon umgått på detta sätt. Berikad och påfylld. tacksam för alla dessa människor hon fick möta som gav och delade tankar, känslor , erfarenheter och livsfilosofier!

Hon Tog fram kameran, tänkte att hon måste plocka ut alla bilder som tagits för att föreviga denna fina dag.
Men hallå, vad var det här , inte en bild...
Nä men visst ja Hon hade ju inte tagit fram kameran... inte Hon och ingen annan....

Hon tog fram mobilen... där fanns väl någon bild, något som bevisade att de hade firat och umgåtts

Visst hade hon väl tagit foto´n????

Jo då här fanns.......
1bild 

Så trevligt här var ju (alla?) som berikat samtalet vid köksbordet hemma på kvällen sen de kommit hem från midsommar firandet nere på "stan" med alla de andra...

och att hon varit delaktig... ja då hon var med

annars hade ju inte denna bild funnits
Hon stod ju  bakom kameran!!

Men hon var med , det visste hon.....

Hon gick ut till lådan med alla fotografier och album .... lade sig på knä och började leta.
Hm detta var ju nästan löjligt...
Klart det någonstans måste finnas en bild från någon midsommarfest....

Vänta där... hennes syster med blommor i håret utanför huset på landet .....och där där där jajjajaj tänk så kul
Där var hon ju själv på bild, med blomsterkrans i håret (som mormor gjort)

En fin sommarbild ! Åh kolla ja här fanns ju flera från just den midsommarafton

Det var länge sen. Hon visste exakt , sommaren 1994



                                                                             Louise Midsommar 2008



Tack vänner för att ni förgyller mitt liv! Ni ger min palett många många vackra färger

Han vaknade av hennes nakna kropp som rörde sig bredvid honom.
Hon kysste honom hungrigt på halsen och smekte hans axel och ner mot hans bröst...
Hm tänkte han ännu en fantastiskt start på en ny dag...
Han vände sitt ansikte mot henne och besvarade hennes kyssar...
God morgon älskade, viskande hon mellan flämtande andetag...
God morgon, han log och lät handen med en smekande rörelse dra henne närmare sig......
God morgon kärleken min..... Jag vill ha dig sa hon, snälla älska med mig....
Han såg henne djupt in i ögonen, snuddade för en sekund vid hennes själ.
Älskade svarade han, älskade just nu finns ingenting som hindrar mig.....



Louise Gylling Midsommarafton

  

Trevlig Midsommar all människor ute i Sverigesland ....


Kram Louise

Hon såg på sig själv i spegeln....
Den nya klänningen satt så fint...
Den hade hängt länge länge i garderoben, ja den var nog inhandlad till Nyår men inte förens nu till denna studentfest hade hon förmått sig sätta på den på sin kropp.
Flera gånger hade hon tagit fram den och titta på den, hållt den framför sig, suckat och sen hängt in den igen

" Vad vacker du är mamma"
Sonen kom in i rummet och såg stolt på sin mamma. " Vad smal du ser ut i den där klänningen" sa han.

" Ja jag vet" svarade hon och log

Hon satte sig ner igen och fortsatte med håret.
Håret skulle lockas och sättas upp.  En frisyr som visade halsen.  Någon hade just sagt
" Är du känslig i området tunt halsen? Du har en väldigt vacker hals......"

Så hon hade lyft upp håret och tittat på sig själv i spegeln och tänkt, ja jo så kanske det är, det kanske är den delen som ÄR vacker och så bestämt att sätta upp håret.

" Varför gör du dig så fin mamma?"
"Älskade barn svarade hon"
Drog en djup suck och fortsatte " Din mamma tycker att det ska bli så kul att besöka "sitt gamla liv" Din mamma som ofta gjorde sig fin och gick på representationsmiddagar , baler, stora fester och ofta fick så mycket beröm och uppskattning för att hon var så fin. Ja tom när hon gick till jobbet i de kostymer och dräkter som inköpts med tillhörande skor och väskor. Hon visste att hennes chef varit så stolt över att ha med henne och han berömde henne ofta på den tiden för att hon alltid var så snyggt och stiligt klädd.....

När hon och vänninorna varit ute hade hon inte heller behövt sakna uppmärksamhet eller beröm.
Då hade hon haft självförtoende och gick rakryggad genom stan. Då på den tiden när hon tom kunde gå in på ett discotek ensam och bara tänka " Gud det löser sig, alltid träffar jag nån" och precis så var det... ja det var precis så det funkat...

Nu vände hon oftast redan INNAN hon kom ner på stan för att hon fått se sig själv i ett skyltfönster på vägen ner....

Sjävförtoendet var sen länge borta

Hon drog en suck när hon tänkte på de tillfällen när hon "dansande och bubblande lycklig" gjort sig i ordning för att gå ut.
Fixat håret, lagt make och sjungit framför spegeln hemma i hallen i den andra lägenheten, tagit ett glas vin med sig själv och bara njutit av livet innan hon skulle möta upp "tjejerna" eller någon killkompis på stan för att gå ut och dansa eller äta en bit mat....hm ja det var då det.

Hon tog locktången och fixade det sista på håret.
Sprayade allt sammans och ställde sig upp.
Hon såg på sig själv i spegeln ,länge länge, det kändes som en evighet. Hon såg en skymt av den kvinna hon hade varit.
Hon kanske fanns där inne iallafall...
Det gjorde ont i själen. Det kramade till om hjärtat....

Men åh vad hon saknat detta, att få göra sig fin, att det fanns en anlednig till att hon behövde det och att hon inte som så många gånger ljugit ihop en story för att slippa "vara social" fika på stan, eller gå på middag eller.... jag Gud och hon visste hur många gånger sista tiden som hon inte gått ut för att hon ju var så ful ,så tjock, så.....så full av andra fel.
Åh vad hon saknat känslan a att få känna sig fin
Men det var det hon kände när hon såg sig själv i spegel och hon sa det till sig själv
" Vad fin du är tjejen"  hon log mot sin spegelbild.

Inom sig hoppades hon att "någon" kanske skulle se det nu... att hon var på väg tillbaka
Att någon kanske skulle ta ett foto på henne , det var så länge sedan
Ta kort på sig själv hm nja jo kanske
Hon tog upp mobilen och testade, hon ville ju så gärna spara detta och titta på sen, hon ville så gärna hålla kvar denna känsla som varit borta så länge.... Men nää det funkade inte alls med mobilkameran hahahah nää Gud
Hon raderade genast de tafatta försök hon gjort

Nyckeln sattes i låset , någon ropade " Hallå jag är hemma"

Han kom in i rummet där hon stod
" Är du klar " sa han och började genast klä av sig för att gå och duscha av sig "jobbdammet" och klä om sig för att de skulle hinna i tid.

" Vi stannar på vägen ner och köper blommor sen, sa hon .
"Det blir bra " ska bara duscha.
" Du har tappat mycket i vikt sista dagarna " sa han och såg på henne. " Du måste börja göra något åt armarna snart...

Hon såg på armarna i spegeln, Gud hon kanske skulle haft en klänning med ärm inte bara axelband...
Hon som faktiskt precis tänkt att armarna såg smala och vackra ut nu igen... och känt glädje i det...men nu blev hon tveksam. Skulle hon byta klänning?

" Du har tappat" sa han och såg på henne, du kanske skulle börja gå med stavar så får du nog iordning på det där.

Gud han menade att armaran var slappa utan muskler "gäddhäng" det var det han tänkte ....

"De behöver bli fastare, strama till sig lite....."

Han gick in i duschen, hon stod kvar framför spegeln .... Jaha ja så kanske det var ja... hon klämde på sina armar.
Kanske stavar skulle göra armarna fina då.....

Hon visste inte längre
Det spelade igen roll hur hon gjorde eller hur mycket, det blev aldrig tillräckligt, men han hade ju sagt att kroppen förfaller när man blir gammal .... så det var väl bara att acceptera. Hon förföll....
I samma andetag som han sagt att han själv (som faktiskt var äldre än hon) verkligen fått i ordning på sin kropp sen de träffats och under åren som gått... I samma andetag hade han sagt att, problemet med henne var ju att hon ju faktisk varit mycket smalare och haft fin "toning" på kroppen innan de började date` a.

Men Gud hon som lagt ner så mycket tid på att bli fin i kroppen, timme efter timme, då var allt bort kastat, hon kunde använt sina dagar på ett annat sätt. Hon kände sorg över tid som gått som var bortkastad.

Hon kände sig snurrig , visste inte vilket ben hon skulle stå på.....

Om hon varit finare i kroppen innan allt detta ....

Han kom ut ur duschen och började klä sig
" Jag tar med kameran" sa hon och lade ner den i hand väskan , inom sig önskade hon så att han skulle säga att han ville ta en bild på henne, att hon var vacker att...att... att . Men skulle hon kanske be honom ta en bild. Nä han skulle se, väl, han skulle se själv ...

"Det blir bra" svarade han med huvudet inne i garderoben

" Så där då ; då åker vi"  

                                                              
                                         När hon kom inspringande i blomsterhandeln, log en kvinna hon aldrig sett förut och sa : "Vad vacker du är.... så fin i håret..."

"Tack "svarade hon och blev nästan lite förlägen, men sååå glad



                                 När de kom fram till festen, blev det kramkalas och berömmet övet hur hon såg ut fortsatte 

" Vad vacker du är!" 
" Vilken fin klänning"
" Gud vad du är fin i håret"

" Lilla läcker biten ,vad fin du ÄR! Kom hit och ge mig en kram!" 
" Men Gud vad du är fin!"


Hon tog ett djupt andetag....
Hon skrattade, pratade och var för en stund en del av sitt gamla jag... En omtumlande känsla. Hon hade saknat detta och hon saknade sig själv... och det hon var och stod för så mycket, så jävla mycket.

Hon blev alldeles varm och glad i hjärtat när hon upptäckte att de fanns de som faktiskt tog bilder och hon bestämde sig för att hon skulle be att få ta dela av dem  Hon ville verkligen hålla kvar denna dagen och den känslan av att hon hittat sig själv och att hon fanns där inne i allafall. OM hon hade åtminstonde en enda bild kunde hon ta fram den , titta på den, minnas att det var så här det var, att hon fanns kvar... då skulle hon kanske inte behöva tveka,,,,

Hon drog ett djupt andetag... sträckte på sig, kände sig lycklig. Hon klarade av att gå ut, umgås med folk, inte ljuga för att ens slippa utsätta sig för testen. Hon hade klarat det.... 

Det var så trevligt och hon var så glad att hon gått dit...
Alla var så fina , så snälla och hon hade saknat M och hennes barn, massor.  R som tog studenten satt mitt emot henne och de hade som vanligt intressanta samtal. Han var en klok ung man, Intelligent och empatisk precis som sin mamma.


Paketen och presenterna skulle öppnas. Fotograferingen fortsatte 
Glädjen var stor

Hon tog några bilder både med kameran och med sin mobil.....

Väl hemma sen när hon gick egenom alla bilder i kameran insåg hon att det var som vanligt....

Alla fanns på bild , utom hon.
I deras kamera fanns inget bevis på att hon ens varit där.....
Vad fan , nu kände hon ett sting av avundsjuka... Vad fan varför var det alltid så... Tom när det var hennes konserter så fotades och filmade han ALLT utom henne
Precis som denna gång.... Inte nytt liksom......
Det fanns fina fina bilder på R i sin i student mössa
På den stolta mamma, ( M som hon älskade så myckat, en syster i hjärtat) 
På alla barnen i familjen 
På alla gästerna 
På presenterna , blommorna, serpentinerna

Alla kvinnor alla män alla barn

Men inte hon.....

Men förstås... det var ju klart... 
Det var ju det där som hänt med hennes kropp. Det fanns ju inget att fota liksom, men som han sagt varje vår nu: " Men kanske nästa sommar" 

 Hm bäst att gå upp tidigt även i morgon , kanske skulle hon öka på sträckan, .... en mil var nog inte tillräckligt i allafall.
Hon orkade ju längre naturligtvis
Det kanske var det som skulle vara hennes räddning, det som skulle stoppa förfallet och hejda det innan det slog ner i marken.

Stavar ja ... Gud det hade hon ju inga. men hon hade  ju viktmaschetter de kanske hon skulle hänga på sig...

Ja nu jävla skulle hon kämpa ännu mera. . . Snart skulle hon bli fin igen.


Hon ställde kl på 05.00 ...men ångrade sig... men Gud första dagen på deras semester , hon ställde om den till 6.00 istället

Märkligt tänkte hon innan sömnen suddade ut alla tankar, märkligt jag som kände mig så vacker.......................
2 år tog
                                                           
 

Alla de ord jag inte finner

Alla de känslor som sveper in som en härlig våg

För all den kärlek som uppfyller mig, som tar andan ur mig

Gud tack

Tack för det jag får uppleva, alla dessa möten , alla dessa människor som kommer i min väg som berikar mitt hjärta och min själ....
För platser man får besöka som vid första anblicken är tråkiga och ganska fula....men efter en stund, så vackra och fulla av minnen att man ALDRIG glömmer dom... 
De kommer bli till minnen som man kommer prata om....
Älskling kommer du ihåg?

För kärlek som gör den mest talföa person tyst som muren
För kärlek där orden INTE behövs, där varje ögonkast och varje liten beröring förmedlar med än 1000 ord


För de som berör mig så så jag blir förlägen och slår ner min annars så stadiga blick

För ord som sägs för de sånger som sjungs med texter som rör om i mitt inre
För allt det som gör att jag INTE kan låta bli att känna
INTE låta bli att gråta
Inte låta bli att öppna mitt hjärta och släppa in.....
Inte låta bli att ÄLSKA!


För allt ...
Jag är så tacksam

Helt plötsligt kan en vägbom där färgen sedan länge har flagnat, vid en grusväg som kanske inte ens leder mer än till en återvändsgränd vara den mest fantastiska plats.
En plats man vill återvända till
En plats man för alltid ska minnas och bevara i sitt hjärta för all all tid....