Louise Gylling

Hon såg på sig själv i spegeln....
Den nya klänningen satt så fint...
Den hade hängt länge länge i garderoben, ja den var nog inhandlad till Nyår men inte förens nu till denna studentfest hade hon förmått sig sätta på den på sin kropp.
Flera gånger hade hon tagit fram den och titta på den, hållt den framför sig, suckat och sen hängt in den igen

" Vad vacker du är mamma"
Sonen kom in i rummet och såg stolt på sin mamma. " Vad smal du ser ut i den där klänningen" sa han.

" Ja jag vet" svarade hon och log

Hon satte sig ner igen och fortsatte med håret.
Håret skulle lockas och sättas upp.  En frisyr som visade halsen.  Någon hade just sagt
" Är du känslig i området tunt halsen? Du har en väldigt vacker hals......"

Så hon hade lyft upp håret och tittat på sig själv i spegeln och tänkt, ja jo så kanske det är, det kanske är den delen som ÄR vacker och så bestämt att sätta upp håret.

" Varför gör du dig så fin mamma?"
"Älskade barn svarade hon"
Drog en djup suck och fortsatte " Din mamma tycker att det ska bli så kul att besöka "sitt gamla liv" Din mamma som ofta gjorde sig fin och gick på representationsmiddagar , baler, stora fester och ofta fick så mycket beröm och uppskattning för att hon var så fin. Ja tom när hon gick till jobbet i de kostymer och dräkter som inköpts med tillhörande skor och väskor. Hon visste att hennes chef varit så stolt över att ha med henne och han berömde henne ofta på den tiden för att hon alltid var så snyggt och stiligt klädd.....

När hon och vänninorna varit ute hade hon inte heller behövt sakna uppmärksamhet eller beröm.
Då hade hon haft självförtoende och gick rakryggad genom stan. Då på den tiden när hon tom kunde gå in på ett discotek ensam och bara tänka " Gud det löser sig, alltid träffar jag nån" och precis så var det... ja det var precis så det funkat...

Nu vände hon oftast redan INNAN hon kom ner på stan för att hon fått se sig själv i ett skyltfönster på vägen ner....

Sjävförtoendet var sen länge borta

Hon drog en suck när hon tänkte på de tillfällen när hon "dansande och bubblande lycklig" gjort sig i ordning för att gå ut.
Fixat håret, lagt make och sjungit framför spegeln hemma i hallen i den andra lägenheten, tagit ett glas vin med sig själv och bara njutit av livet innan hon skulle möta upp "tjejerna" eller någon killkompis på stan för att gå ut och dansa eller äta en bit mat....hm ja det var då det.

Hon tog locktången och fixade det sista på håret.
Sprayade allt sammans och ställde sig upp.
Hon såg på sig själv i spegeln ,länge länge, det kändes som en evighet. Hon såg en skymt av den kvinna hon hade varit.
Hon kanske fanns där inne iallafall...
Det gjorde ont i själen. Det kramade till om hjärtat....

Men åh vad hon saknat detta, att få göra sig fin, att det fanns en anlednig till att hon behövde det och att hon inte som så många gånger ljugit ihop en story för att slippa "vara social" fika på stan, eller gå på middag eller.... jag Gud och hon visste hur många gånger sista tiden som hon inte gått ut för att hon ju var så ful ,så tjock, så.....så full av andra fel.
Åh vad hon saknat känslan a att få känna sig fin
Men det var det hon kände när hon såg sig själv i spegel och hon sa det till sig själv
" Vad fin du är tjejen"  hon log mot sin spegelbild.

Inom sig hoppades hon att "någon" kanske skulle se det nu... att hon var på väg tillbaka
Att någon kanske skulle ta ett foto på henne , det var så länge sedan
Ta kort på sig själv hm nja jo kanske
Hon tog upp mobilen och testade, hon ville ju så gärna spara detta och titta på sen, hon ville så gärna hålla kvar denna känsla som varit borta så länge.... Men nää det funkade inte alls med mobilkameran hahahah nää Gud
Hon raderade genast de tafatta försök hon gjort

Nyckeln sattes i låset , någon ropade " Hallå jag är hemma"

Han kom in i rummet där hon stod
" Är du klar " sa han och började genast klä av sig för att gå och duscha av sig "jobbdammet" och klä om sig för att de skulle hinna i tid.

" Vi stannar på vägen ner och köper blommor sen, sa hon .
"Det blir bra " ska bara duscha.
" Du har tappat mycket i vikt sista dagarna " sa han och såg på henne. " Du måste börja göra något åt armarna snart...

Hon såg på armarna i spegeln, Gud hon kanske skulle haft en klänning med ärm inte bara axelband...
Hon som faktiskt precis tänkt att armarna såg smala och vackra ut nu igen... och känt glädje i det...men nu blev hon tveksam. Skulle hon byta klänning?

" Du har tappat" sa han och såg på henne, du kanske skulle börja gå med stavar så får du nog iordning på det där.

Gud han menade att armaran var slappa utan muskler "gäddhäng" det var det han tänkte ....

"De behöver bli fastare, strama till sig lite....."

Han gick in i duschen, hon stod kvar framför spegeln .... Jaha ja så kanske det var ja... hon klämde på sina armar.
Kanske stavar skulle göra armarna fina då.....

Hon visste inte längre
Det spelade igen roll hur hon gjorde eller hur mycket, det blev aldrig tillräckligt, men han hade ju sagt att kroppen förfaller när man blir gammal .... så det var väl bara att acceptera. Hon förföll....
I samma andetag som han sagt att han själv (som faktiskt var äldre än hon) verkligen fått i ordning på sin kropp sen de träffats och under åren som gått... I samma andetag hade han sagt att, problemet med henne var ju att hon ju faktisk varit mycket smalare och haft fin "toning" på kroppen innan de började date` a.

Men Gud hon som lagt ner så mycket tid på att bli fin i kroppen, timme efter timme, då var allt bort kastat, hon kunde använt sina dagar på ett annat sätt. Hon kände sorg över tid som gått som var bortkastad.

Hon kände sig snurrig , visste inte vilket ben hon skulle stå på.....

Om hon varit finare i kroppen innan allt detta ....

Han kom ut ur duschen och började klä sig
" Jag tar med kameran" sa hon och lade ner den i hand väskan , inom sig önskade hon så att han skulle säga att han ville ta en bild på henne, att hon var vacker att...att... att . Men skulle hon kanske be honom ta en bild. Nä han skulle se, väl, han skulle se själv ...

"Det blir bra" svarade han med huvudet inne i garderoben

" Så där då ; då åker vi"  

                                                              
                                         När hon kom inspringande i blomsterhandeln, log en kvinna hon aldrig sett förut och sa : "Vad vacker du är.... så fin i håret..."

"Tack "svarade hon och blev nästan lite förlägen, men sååå glad



                                 När de kom fram till festen, blev det kramkalas och berömmet övet hur hon såg ut fortsatte 

" Vad vacker du är!" 
" Vilken fin klänning"
" Gud vad du är fin i håret"

" Lilla läcker biten ,vad fin du ÄR! Kom hit och ge mig en kram!" 
" Men Gud vad du är fin!"


Hon tog ett djupt andetag....
Hon skrattade, pratade och var för en stund en del av sitt gamla jag... En omtumlande känsla. Hon hade saknat detta och hon saknade sig själv... och det hon var och stod för så mycket, så jävla mycket.

Hon blev alldeles varm och glad i hjärtat när hon upptäckte att de fanns de som faktiskt tog bilder och hon bestämde sig för att hon skulle be att få ta dela av dem  Hon ville verkligen hålla kvar denna dagen och den känslan av att hon hittat sig själv och att hon fanns där inne i allafall. OM hon hade åtminstonde en enda bild kunde hon ta fram den , titta på den, minnas att det var så här det var, att hon fanns kvar... då skulle hon kanske inte behöva tveka,,,,

Hon drog ett djupt andetag... sträckte på sig, kände sig lycklig. Hon klarade av att gå ut, umgås med folk, inte ljuga för att ens slippa utsätta sig för testen. Hon hade klarat det.... 

Det var så trevligt och hon var så glad att hon gått dit...
Alla var så fina , så snälla och hon hade saknat M och hennes barn, massor.  R som tog studenten satt mitt emot henne och de hade som vanligt intressanta samtal. Han var en klok ung man, Intelligent och empatisk precis som sin mamma.


Paketen och presenterna skulle öppnas. Fotograferingen fortsatte 
Glädjen var stor

Hon tog några bilder både med kameran och med sin mobil.....

Väl hemma sen när hon gick egenom alla bilder i kameran insåg hon att det var som vanligt....

Alla fanns på bild , utom hon.
I deras kamera fanns inget bevis på att hon ens varit där.....
Vad fan , nu kände hon ett sting av avundsjuka... Vad fan varför var det alltid så... Tom när det var hennes konserter så fotades och filmade han ALLT utom henne
Precis som denna gång.... Inte nytt liksom......
Det fanns fina fina bilder på R i sin i student mössa
På den stolta mamma, ( M som hon älskade så myckat, en syster i hjärtat) 
På alla barnen i familjen 
På alla gästerna 
På presenterna , blommorna, serpentinerna

Alla kvinnor alla män alla barn

Men inte hon.....

Men förstås... det var ju klart... 
Det var ju det där som hänt med hennes kropp. Det fanns ju inget att fota liksom, men som han sagt varje vår nu: " Men kanske nästa sommar" 

 Hm bäst att gå upp tidigt även i morgon , kanske skulle hon öka på sträckan, .... en mil var nog inte tillräckligt i allafall.
Hon orkade ju längre naturligtvis
Det kanske var det som skulle vara hennes räddning, det som skulle stoppa förfallet och hejda det innan det slog ner i marken.

Stavar ja ... Gud det hade hon ju inga. men hon hade  ju viktmaschetter de kanske hon skulle hänga på sig...

Ja nu jävla skulle hon kämpa ännu mera. . . Snart skulle hon bli fin igen.


Hon ställde kl på 05.00 ...men ångrade sig... men Gud första dagen på deras semester , hon ställde om den till 6.00 istället

Märkligt tänkte hon innan sömnen suddade ut alla tankar, märkligt jag som kände mig så vacker.......................
2 år tog
                                                           
 

 Åh om jag bara kunde blunda och önska mig solen tillbaka! Jo jo önska går ju men jag får väl vänta som alla andra misstänker jag...
Det skulle vara så grymt skönt att bara kunna ta sin kaffekopp med sig och kliva ut på balkongen sätta sig i solstolen och bara njuta....men nu när jag tittar ut från mitt fönster så.... näää inte såååå inbjudande alls: ganska så grått faktiskt: Mitt fina "Stolpis" som på sommaren är varmt och inbjudande ser en dag som denna ut som ett tragiskt "getto". Går tillbaka in i sovrummet:Till de tända ljusen...och funderar på att " gå i ide" en stund till...
För att lite senare i vår få äran att vakna av värmande solstrålar.... Nåja....vad är väl en bal på slottet....
Nu säger ju " vädergubbarna" att det ska bli varmt och soligt till helgen....
Så positivt tänkande då "Gylling"lilla
Då har jag ju något att se fram emot !! Åh DET ÄR JU JÄTTE BRA!!!!!

Vaknar och solen  skiner även idag! Underbart, helt otroligt trevligt!

Som ett frö i jorden som får nytt liv av solens strålar vaknar hela jag!

Som en björn som legat i ide( skulle inte förvåna mig om jag varit björn i ett tidigare liv)

ruskar av mig löv som fastnat i pälsen och gnuggar en lång sömn ur ögonen!

Stäcker ut min hand och vill på nytt fånga livet! 

 

Som här: en utsträckt hand från scenen på Safiren i Katrineholm.

Så sitter jag där i solen och bara njuuuuuuter DÅ....!!!

 

När jag drömmer mig bort som mest, till ännu mera sol ännu mera sommar ännu mera vit sandstrand och semester DÅ!!!!

Ringer telefonen! Jag hoppar högt och är genast hemma från semester....suck så mycket för att dag drömma! Jag

är tillbaka i verkligheten....

 

Ja hej, ja visst, ja naturligtvis, absolut, inga skuggor alls, ja ja visst ja det är KLART jag ska, jaaadå, ja ja ja ja ja Ja tror jag SPYYYYYYYYYYYYYYYYYR på mig och telefonen! Måste den ringa HELA tiden om jag inte "lägger av" den???? Signalen skriker SVAAAAAARA!!!!
Om inte hemtelefonen ringer då är det MOBILEN! Tänk SÅ BRA att det går att stänga av BÅDA!!!

Men så:
Kommer tankar på de man skulle vilja ringde... som inte längre ringer! De människor man älskar och saknar .. 

men vars röster tystnat

Och jag lyfter luren och lyssnar efter just deras varma röster. Jag sänder in en önskan från djupet av mitt

 

 

 

hjärta med all min kraft rakt in i telefonen:

att OM så bara för en gång få ett samtal.

Från dessa människor.

Att ännu en gång få höra deras röster och kunna få en chans att säga allt det jag INTE hann.

Säga allt det jag aldrig fick ur mig, ställa alla dessa frågor .

Få tala om hur mycket JAG ÄLSKAR och SAKNAR... inte bara rösterna: utan värmen, kärleken, vänskapen!

Tänk om telefonen ringde och... Men nej...i luren möts jag av tystnad...oändlig tystnad. Tyst som i graven!

eller tänk om det fanns ett nummer jag kunde ringa och säga - Hej det här är Louise, skulle jag kunna få prata med: ???????????????

Och då skulle jag bli kopplad till någon av dessa och när de svarade skulle jag nästan skrika av glädje

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ det är JAG, ÄNTLIGEN svara DU och jag får äntligen säga ALLT det DÄR ....!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och jag skulle luta mig tillbaka i stolen och vi skulle prata länge länge.... 

!
                   

 

                     GRÅT INTE FÖR ATT JAG ÄR DÖD
                     JAG FINNS INOM DIG ALLTID
                     DU HAR MIN RÖST, DEN FINNS I DIG
                     DEN KAN DU HÖRA NÄR DU VILL
                     DU HAR MITT ANSIKTE, MIN KROPP
                     JAG FINNS I DIG
                     DU KAN TA FRAM MIG NÄR DU VILL
                     ALLT SOM FINNS KVAR AV MIG ÄR INOM DIG
                             SÅ VI ÄR JÄMT TILLSAMMANS..............              Barbro Lindgren